Det var 3 trötta pojkar som klev av båten i Manilas hamn på onsdagskvällen. De 28 timmar som personalen uppgett att resan mellan El Nido och Manila skulle ta stämde långt ifrån överens med den verkliga restiden. Efter lite förseningar och en omfattande omlastning på ön Coron blev den totala restiden hela 16 timmar längre än beräknat. Så efter 2 nätter på smala, korta och hårda britsar och med mat bestående av torrt ris och salt fisk var det väldigt skönt att stå på fast mark igen.
I hotell-lobbyn satt Mikael, hans tjej Lani och deras snart 2-åriga dotter, tillika min pyssling Jolina och väntade. Efter en liten uppfräschning på rummet begav vi oss tillsammans med Gunte ut i Manilas kvällsmyller för att inta lite efterlängtad mat och dryck. Någon timme senare sov vi som stockar i mjuka sköna sängar. Följande dag var vi inne i ett stort köpcentrum och kikade innan vi satte i oss en smaskig buffe på en av de många svenskägda restauranger på Filippinerna. Några kilo tyngre satte vi oss på bussen norrut jag kände redan efter mindre än ett dygn att Manila inte var något för mig.
Hittills hade nästan alla husen jag sett på Filippinerna varit enkla boningar som snarare liknade ruckel än bostäder. När vi gled in genom vakten till Mikaels radhusområde möttes vi av något helt annat. Lugna gator och fina nybyggda hus var man inte direkt van vid. Jag kan bara konstatera att livet som Mikael lever på Filippinerna långt ifrån liknar hans svenska.
Allt flyter på, vi är ute och glider med Novan samtidigt som Gunte stolt visar upp alla fördelar som finns i hans andra hemstad. Vi yngre killar passar på att sola och bada lite vid poolerna till ett stort koreanskt hotellområde innan vi åter vänder hemåt. På kvällen äter vi en utsökt grillmiddag signerad Lani. Aftonen avslutas med kortspel och några kalla Red Horse.
Morgonen därpå sätter sig Niklas, Rikard och jag oss på bussen mot havet. Vårt mål är turiststället Subic. Subic hade förvisso en helt okej strand och flera barer men 2 nätter här var tillräckligt. Vi bodde på ett svenskägt hotell som till min och Niklas stora glädje sände engelsk fotboll. Så här på andra sidan jorden har sporttittandet blivit lidande och jag hade så gärna sett all spännande skidåkning som just nu pågår. Tyvärr blev inte fotbollsmatcherna något lyckopiller för oss. Liverpool förlorade och Niklas somnade ifrån Arsenals match.
Än av middagarna åt vi på ett annat svenskställe. På menyn fanns flera klassiska svenska rätter såsom Bruna bönor med fläsk och Pytt i panna. Maten var helt ok men menyn var något alldeles extra. Man kan ibland skratta när invandrare gör bort sig när de gör sina menyer. Den här menyn var i en klass för sig när det gäller språk och stil, den var ju dessutom skriven av en svenskfödd person.
Nu har jag sagt adjö till Niklas och Rikard, till Gunte med familj och sitter nu i Kota Kinabalu och väntar på att mina vänner ska ansluta. Men mer om Boreno nästa gång.
2 kommentarer:
Hej igen, alltså det man hör omkring sig om Borneo är ju bara bra bra bra, och att det finns orangutanger där :) har du sett någon? ha det bra och akta dig för ormarna om du ska in i djungeln!!
Ja det finns prangutanger har, vet dock inte hur sugen jag ar att aka och kolla pa dem. Sen far vi se hur det blir med djungel, tror Rikardf ar lite radd for Malaria. Jag har ju ingen san medecin med mig heller.
Skicka en kommentar