Eurotrip Del 3

Heidelberg-Cochem-Lübeck-Hem

Klockan är 07:00 och vi är påklädda och redo att se oss omkring i Heidelberg. Det är en fantastisk morgon med strålande solsken. Tack vare den tidiga timmen kan vi ostörd strosa omkring i Heidelbergs förtjusande gränder.  De smala kullerstensgatorna kantas av flera hundra år gamla hus som både lutar och är sneda. Uppe på kullen ligger en gammal medeltidsborg och på andra sidan floden slingrar sig en mysig trappa upp till en platå med en otroligt fin utsikt över staden. Väl tillbaka på hostelet efter en 2 timmar lång vandringen väntar sedan en smaskig frukost och jag kan avnjuta en stor kopp nybryggt kaffe. 

Vi lämnar Heidelberg under förmiddagen och fortsätter resan genom Tysklands kanske vackraste naturområden. Resan går först norrut för att sedan vika av västerut och följa floden Mosel. På sluttningarna ner mot floden växer vinrankorna i stiliga rader och tåget slingrar sig genom dalen och passerar den ena urcharmiga byn efter den andra. Varje by har sina egna vingårdar, slott och vackra korsvirkeshus. Vi hoppar av i den kanske mest kända moselbyn, Cochem. Tyvärr letar sig gärna många turister hit men  söker man sig till platser som är lite mer svåråtkomliga är det som i ett paradis. Att vandra upp genom vinodlingarna på smala stigar, stanna till och äta vilda björnbär och bara njuta av utsikten uppe på höjden var grymt trevligt. 

Ännu en gång stannar vi bara en natt på samma ställe eftersom Filip måste tillbaka till Göteborg på torsdagen. Så efter att ha ätit oss riktigt mätta på den fina frukostbuffen dundrade vi upp genom Tyskland. Efter många timmars tågresande och velande om var vi ska tillbringa efterföljande natt hamnar vi tillslut i den gamla Hansastaden Lübeck. I Lübeck får vi uppleva en riktig sommarkväll. På en uteservering äter vi fläskstek med persiljesmör och pommes och njuter av den varma solnedgången. Självklart tillsammans med en kall stor stark. Vi vandrar sedan runt i staden och liksom tidigare nämnda städer är Lübeck både gammal och vacker. Kvällen avslutas på en bänk intill vallgraven som omger den gamla stadskärnan. På bänken njuter vi av den ljumma kvällen, lyssnar på skön musik och sänker några pilsners. 

På torsdagen beger vi oss hemåt och det är slut på vår fantastiskt roliga resa. Under de två veckor vi åkt runt i Europa har vi fått se otroligt många fina städer och platser. Och att tågluffa är något jag kan rekommendera om man vill se mycket på kort tid men passa på att åka ut till småorter och göra andra utflykter, det berikar resan. 

Eurotrip del 2

Krakow-Wien-Innsbruck-Zürich-Heidelberg

Resan genom Europa tuffar vidare. Efter 3 dagar i sköna Krakow med omnejd går tåget söderut mot Österrike och Wien. Nattåget får en ny chans, denna gång i liggvagn. För även i om temperaturen och benutrymmet i kupén inte var optimala kände vi oss betydligt mer utvilade när vi anlände till Wien Westbahnhof än efter resan till Krakow.

Hostel var bokat i förväg och tur var nog det. Det verkade som de flesta hostel var fullbokade och att dra runt kilometer efter kilometer med full packning är ingen hit. Vi valde att utforska staden till fots och märkte rätt snart att Wien är en rätt stor stad. När dagen var över hade vi promenerat en bit över 2 mil, riktigt gött och mycket fick se. Helt klart är att Wien är en riktigt imponerande stad med bland annat 2 ståtliga slott och flera enorma och tjusiga gamla byggnader. Vistelsen i den österrikiska huvudstaden blev kortvarig och redan efterföljande morgon rullade vi vidare. Via Linz, Salzburg och sedan vidare genom de österrikiska alperna mot den dubbla olympiska värdorten Innsbruck. Efter att ha vandrat runt några timmar i den vackra alpbyn och smällt i sig en fet pizza var man rätt färdig och på natten så sov man rätt gött. Nästkommande dag hade vi planerat in att ta en dag uppe bland alptopparna. Av turistinformationen hade vi fått reda på att det gick en gratisbuss upp till bergen. Vad vi inte visste var att de även ingick vandringskängor och en guidad tur och allt detta helt gratis, bra jobbat Innsbruck. Vi hade också sagolik tur med vädret, soligt och runt 20 grader, helt perfekt. Så ni kan ju gissa om det var gött att ligga där uppe på 2000 m och gassa i solen. Det enda negativa var att några gamlingar inte insåg sina begränsningar och gick med oss i den snabba gruppen istället för att gå i den lättare gruppen. Så tempot var kanske i långsammaste lagret. Men att vandra i Alperna var riktigt skoj och jag återkommer gärna hit.

Måndag morgon och regnet öser ner över Innsbruck. Väskorna är packade och vid åttasnåret är vi på nytt på rull. Färden går västerut och vi passerar bland annat St Anton och Lichtenstein innan vi åker över gränsen till Schweiz. Slutstationen är Zürich och här strosar vi runt några timmar innan vi åter sätter oss på tåget. Zürich är en riktig affärsstad och exklusiva modebutiker och kostymnissar finns överallt. Egentligen en väldigt trevlig stad med vacker omgivning men som dessvärre mest lämpar sig för den feta plånboken. Så några timmar räckte gott för oss. Dagens tredje stad ligger en bit upp i Tyskland och heter Heidelberg och här tillbringar vi även natten.

Eurotrip del 1

Lessebo-Köpenhamn-Berlin-Prag-Krakow

Det har varit ett fantastiskt roligt år med mängder av upplevelser och otaliga skratt. Efter sommaren 10 i Bergen, hösten 10 i Glasgow och våren 11 borta i Asien är det nu dags för nästa äventyr. Denna gången är det Centraleuropas tur att utforskas. Tillsammans med säfflepojken, tillika min gamla studiekollega Filip ska jag tågluffa genom Europa under 2 veckors tid.

Han kom från Göteborg, jag från Lessebo och på perrongen i Köpenhamn möttes vi upp. Efter en natt i den danska huvudstaden åkte vi söder ut mot Tysklands motsvarighet, Berlin. Första uppgiften blev att ordna boende för nästkommande natt, en uppgift som skulle visa sig svårlöst. Solen ligger på och till en början njuter vi av värmen och den vackra staden. Medans vi vandrar runt spanar vi in en del del mäktiga byggnadsverk men sakteliga blir tröjan allt blötare och pölen i skorna allt större. Tillslut hittar vi iallafall ett hostel som inte var fullbokat, lite dyrt men riktigt fräscht. På kvällen hinner vi sedan med en tur till det som en gång var berlinmuren och att avnjuta lite schnitzel samt en kall Berliner Pilsner.

Söndag morgon styr skutan vidare mot Prag. Många man träffat har talat gott om Tjeckiens huvudstad och förhoppningarna var stora. Statskärnan var betydligt mindre än i Berlin och det gick enkelt att göra staden till fots. Trots att vi bara stannade 1,5 dag i staden måste jag ändå utnämna Prag till den vackraste stad jag besökt. Det gamla slottet med den mäktiga katedralen, karlsbron, gamla torget och resten av alla gamla vackra hus var verkligen en upplevelse att se. Krydda sedan den vackra staden med utsökt tjeckisk mat och en kall tjeckisk öl så är besöket fulländat.

Resan går vidare med nattåg mot södra Polen och närmare bestämt till Krakow. Men att få nån rofylld sömn, halvsittande i en inte alltför bekväm sittkupe är inte lätt. Så när vi anlände till Krakow på morgonkvisten letade vi snabbt upp ett schyst hostel och slöt ögonen i någon timma. Krakow liknar till stor del Prag. Flera riktigt imponerande byggnader och framförallt är det de många kyrkorna som fascinerar mig. Men tyvärr är stadens gamla fina hus en aning slitna, särskilt om man strosar runt nere i de gamla judiska kvarteren. Krakow bjuder också på fin gastronomisk kultur och vi smaskar i oss både matig soppa och traditionell polsk Bigos.

En värmebölja drar in över Centraleuropa och i Budapest som vi planerat att fortsätta vår resa till ska temperaturen nå upp till 38 grader under torsdagen. Lite väl hett för oss nordbor och vi väljer istället att stanna ytterligare en natt i Krakow. Så istället för hettan i Budapest åker vi med på en guidad tur till koncentrationslägret i Auschwitz-Birkenau. Ett intressant och mycket rörande besök som blev en lyckad avstickare från statssighseeingen. Efterföljande dag, alltså idag åker vi ut på ännu ett litet äventyr. Resans mål är Zakopane nere i Tatrabergen. Färden går med lokalbuss över de polska jordbruksslätterna. Höet är i full färd att bärgas och bönderna åker runt med sina Massey-Ferguson traktorer utan hytt och samlar in det häschade höet. I Zakopane går vi en runda

upp på berget. En mycket bra stig leder oss upp genom en vacker skog med porlande fjällbäckar. Uppe på den lilla toppen på 1377 m avnjuter vi sedan den medtagna matsäcken till en fantastisk utsikt utöver bergen. En riktigt trevlig utflykt i ett strålande väder får sätta punkt för Polenbesöket. I kväll drar vi vidare mot Wien.

Bali

Bali, en paradisö i fjärran och ett drömresmål för många. Få platser i världen har ett så pass gott rykte som Bali. Även mina förväntningar var höga på Indonesiens i särklass mest besökta ö, och visst bjuds man på upplevelser utöver det vanliga. Men samtidigt är det en resmål med flera sidor. Långa vita stränder, mystiska svarta stränder, vulkaner och vackra risterrasser, allt detta stämmer väl överens med förväntningarna. Men på Balis baksida finns platser som Kuta som faktiskt är den värsta plats jag varit på någonsin. Jag hade ärligt talat hellre spenderat en vecka på Bodabadet än en vecka i denna mardrömsstad. Både stranden och vattnet är fulla av skit, det är så pass äckligt att det inte går att bada där. Men värst av allt är alla försäljare och de tusentals mopederna. På en 10 minuters promenad var det över 100 efterhängsna försäljare som förpestade ens tillvaro och på denna tid har du säkert blivit omkörd av 200 mopeder som alla tutar och kör fort och utan tanke. Man var ju för fasen livrädd så fort man gick utanför dörren.

Nog om Balis trista sidor. Vi hade dock ingen aning om var allt det fina på Bali fanns, så vi hoppade helt enkelt bara på en buss. Chansningen höll och vi prickade verkligen rätt. Efter lite om och men kom vi fram till Padangbai och hittade ortens förmodligen bästa boende. Det var billigt, fräscht och personalen var väldigt trevliga, men framförallt serverades det en fantastisk frukost. En frukost som slår alla andra frukostar på resan med hästlängder. Padangbai ses främst som en ort man kommer till om man ska åka färja och få stannar en längre tid här, men Niklas och jag stormtrivdes. På White Sand Beach hittade vi den perfekta stranden. Fin vit sand, klart vatten, lite folk och 3 meter höga vågorna, en perfekt kombo. Jag har aldrig badat i så stora vågor tidigare och man kände sig som ett barn när man lekte runt i vattnet.

Efter några dagar i Padangbai åkte vi båt till Giliöarna som ligger 1,5 timme öster om Bali. Giliöarna består av 3 små öar som man lätt går runt på nån timme. Ön vi kom till hette Trawangen och var den populäraste och mest exploaterade. Det bästa med Trawangen är att inga mopeder eller bilar är tillåtna, så det var antingen hästskjuts eller cykel som gällde. Det sämsta var att det var så många turister som trängdes på den fina stranden. Så för oss som gillar att ligga och pressa i solen lite för sig självt var man tvungen att gå till andra sidan ön. Här var stranden inte lika fin(en hel del uppspolade koraller) och badmöjligheterna var sämre, men fridfullt var det allt. Vistelsen på ön var trevlig men efter 5 nätter var vi ganska nöjda och återvände till Padangbai där vi spenderade resans 3 sista dagar.

Penang och Singapore

Huvudet böjdes bakåt och ögon blickade mot skyn. Några sekunder senare befann vi oss där upp i himmlen, just där blicken just vilat. Stämingen var avspänd men ändå väldigt spännande. Sakta rann den röda drinken ner genom min hals, vi njöt. Utsikten var magnifik och folket nere på gatan var som myror. Några ögonblick senare var vi återigen en av dessa myror på marken.

Från Langkawi åkte vi färja till Penangs största stad Georgetown. Vi stannade bara en natt i staden men hann trots det med att göra i stort sett hela staden. Med en effektiv sighseeing hann vi med alla gamla kolonialbyggnader och tempel. När molnen skingrade sig på förmiddagen satte vi kurs mot norr och badorten Batu Ferringhi. Vi hann knappt hoppa av bussen förren vi var inkvaterade på ett riktigt trevligt hostel. Allt var mycket fräscht och vi fick många förmåner, tex gratis internet, tvätt och en lektion i att laga stekta nudlar. Stranden i Batu Ferringhi var inte lika fin som på Langkawi och men jag trivdes ändå bra där nere.

Vi stannade bara 3 dagar på Penang och jag hade gärna stannat några dagar till för att utforska resten av ön, men nu bar det istället av mot Singapore.

Singapore skiljer sig i vissa avseenden väldigt mycket från sina grannländer, framförallt när det gäller priser och renlighet. Istället för 40 kr för boende blir det nu 100kr och istället för 8kr för mat blir det nu 30kr. Men trots de höga priserna var Singapore en riktigt fin och maffig stad. Jag hade förväntat mig betydligt fler skyskrapor men de som fanns var iallafall rätt coola. Den beryktade renligheten var inte bara en myt utan det förekom i princip ingen nerskräpning alls, kanske för de dryga böterna, eller är invånanrna helt enkelt renliga av sig. Den mesta av tiden gick åt att och kolla in olika byggnader, men det blev också lite tid för parkvandring samt ett antal lyxiga och glamorösa shopping gallerior.

Första kvällen i staden mötte vi upp min klasskompis Ivar och hans syster. Ivar har varit utbytesstudent i Singapore i snart ett år och det var kul att återse han igen. Vi kollade in en riktigt bra thriller, Lincon lawyer tror jag den hette och efter det åt vi middag tillsammans, riktigt trevligt.

Som en fantastisk avslutning på 2 dagar i Singapore åkte vi upp 71 våningar i Swissotel till baren New Asia. Vi köpte drinkar och njöt av stämningen och utsikten. Min drink var en Singaporspecialt, Singapore Sling, riktigt sliskig och inte särskilt god men det var kul att ha provat den.

Nästa anhalt Bali.

Perhentian och Langkawi

Länge trodde jag min sista stund var kommen. Vågorna blev högre och högre och båten åkte fortare och fortare över det böljande havet. Nä, riktigt så farligt var det inte, hade bara kaptenen kört lite lugnare hade resan ut till ön Perhentian varit ganska behaglig. Efter en stunds letande på ön hittar vi en billig bungalo som blir vår bostad de 3 nästkommande nätterna. Vädret är hyfsat och vi får äntligen sola och bada igen. Framförallt blir det mycket bad och det var verkligen kul att leka runt i de stora vågorna, och när vattnet är runt 30 grader är allt perfekt! Hade det inte varit för den ganska omfattande nerskräpningen hade Perhentian varit en riktig paradisö. Nattbuss har blivit lite av vår melodi. Man missar inget på dagen och får gratis boende en natt, hur bra som helst ju. Den här gången gick turen från östkusten till västkusten, från Perhentian till Langkawi. Langkawi är liksom Labuan en skattefri ö och det är främst öl, cigaretter och i viss mån även choklad som är billigt. Till skillnad från de andra ställerna vi besökt är Langkawi betydligt mer turistanpassat. Alla lyxiga resorthotellen som kantar stränder fulla med vattenskotrar och båtar för olika vattensporter tar förvisso bort en del av charmen men det är åtmindstonde rent och snyggt. Stranden är fin och faktiskt ganska glesbefolkad så det är skönt, och då vi främst är här för sol och bad är det perfekt. Niklas och jag jobbar hårt på att förbättra på brännan och huden antar en allt brunare nyans. Rikard däremot ligger mest i skuggan i sin hängmatta och lyssnar på ljudböcker. Dagarna flyter på bra och vi trivs fint. Boendet är billigt, maten är god och billig och när ölen kostar 1,4 kr kan man inte klaga. Förutom att steka i solen spelar vi en hel del kort om dagarna, men det blir även en hel del läsning om kvällarna och när regnet öser ner. Så fort man kommer över en bok läser man ut den på ett par dagar och man får snällt vänta tills man kan byta den mot en annan. Min tionde bok som jag precis avslutat var Camilla Läckbergs Sjöjungfrun. Antagligen blir det nog ett par böcker till innan den här resan är över. Nu har Rikard lämnat oss och åkt iväg på egna äventyr till Kina där dagislärarjobb väntar. Så nu åker Niklas och jag själva till Penang med förhoppning om soliga dagar.

Labuan/Brunei/KL

Den fantastiska vandringen uppför Mt Kinabalu hade faktiskt inte varit så fysiskt påfrestande som jag förväntat mig. Så med relativt pigga ben klev vi ombord på båten mot den skattefria ön Labuan. Efter att ha inkvarterat oss hos en minst sagt speciell nybliven hostelägare passade vi på att njuta av en av öns fina fördelar, den billiga ölen. Morgonen därpå blev både jag och grabbarna varse om att det gamla berget inte alls var färdiga med oss. En helt överjordisk träningsverk hade infunnit sig i benen och det dröjde närmare 5 dagar innan de var återställda. Det var inget kanonväder på Labuan, så istället för sol och bad passade vi på att besöka ett monument från andra världskriget och 2 mindre imponerande museum.

Nästa anhalt på Borneoäventyret var sultanlandet Brunei, landet som vår käre kung gjorde ett uppmärksammat statsbesök till för ett antal år sedan. Landet var inte alls så tillstängt som man kunnat läsa om i massmedia utan huvudstaden var som vilken annan muslimsk stad som helst. Dock fanns det inte jättemycket att göra där och vi fick bara se en del av det guldbeklädda taket på det väldiga sultanpalatset. Däremot fick vi gå in i en mycket stilfull moske och museumet om den nuvarande sultanen var helt klart sevärt.

Några av världens största grottsystem finns på Borneo och vårt sista stopp på ön blev just ett av dessa grottsystem.Trots att vi missade vägen till grottan med de gamla grottmålningarna var Niah Caves en mäktig upplevelse. Tillsammans med djungelpromenaden till grottorna, där för övrigt en smal grön orm ringlade mellan mina och Niklas ben var de tussentals fladdermöss som fanns i grottan med över hundra meter i takhöjd det jag främst kommer minnas från utflykten.

Kuala Lumpur, KL på det malaysiska fastlandet är landets huvudstad och en världsstad på frammarsch. Här finns 2 av världens högsta byggnader, KL Tower och präktiga Twin Towers, och ständigt byggs nya skyskrapor. För en tjuga får turister åka upp 41 av de 88 våningar som finns i Twin Towers och sedan ut på en skybridge mellan tornen. Självklart tog vi vara på möjligheten och det var helt klart värt priset, även om Rikard fick stå ett bra tag i biljettkön. Förutom tornen fanns inte så mycket som lockade mig och de resterande 2 dagarna gick åt att strosa omkring i staden och kolla in mosker, monument och några parker. Medans Niklas och Rikard smaskade glass spande jag in en mycket vacker orkideträdgård med mängder av olika arter.

Nattbuss mot Perhentian...

Mount Kinabalu

Jaha, då kan man ju lika gärna packa väskorna och åka hem. Det var vackert, det var häftigt och förbaskat roligt, vad på denna resa kan överträffa detta?

I en hel vecka satt jag fast i staden Kota Kinabalu. Först för att invänta att Niklas och Rikard skulle anlända och sedan på att få bestiga Mount Kinabalu. Efter 2 dagar av sightseeing hade jag sett alla moskér, marknader och andra sevärdheter som staden bjuder på och det började då så smått klia lite i fötterna. Men då kom mina kamrater som ett brev på posten och det gjorde allt mycket roligare. Vi åkte bland annat ut på en båttur till öarna i Tunku Abdul Rahman National Park som ligger precis utanför staden. Det blev en härlig dag med sol, bad och snorkling i ett fantastiskt väder, vilket tydligen inte är så vanligt här. Tyvärr var korallerna något skadade och snorklingen avgränsad men det var ändå en fin upplevelse.

Det är måndag morgon och det är äntligen dags att åka ut till Kinabalu park. Klättringen ska inte påbörjas förren morgonen därpå men vi känner att vi vill spana in omgivningarna innan allvaret ska börja. Vi vandrar runt lite i parken och kvarterar in oss på ett hostel alldeles utanför parken, mycket billigare än i parken. Klockan passerar 7 och det dags att sova, för i morgon gäller det att vara utvilad.

Klockan halv 9 har vi träffat våran guide, åkt bussen upp till startplatsen och nu är det bara att åka av. Vår lilla kvartett traskar på i bra tempo och allt känns fint. Guiden manar till att sänka tempot, vilket han som det kommer visa sig har helt rätt i. Vi trotsar uppmaningarna och trampar på uppför berget. Eftersom vi går i regnskog och luftfuktigheten är väldigt hög dryper svetten från pannan. Efter ungefär hälften av de 6 kilometer och 1500 höjdmeter som ska avklaras under dagen börjar Niklas lår att säga ifrån. Men Niklas gör en storartad insats och segar sig hela vägen upp utan att beklaga sig det minsta. Med facit i hand kunde vi nu inse att guiden hade haft rätt när han sa att farten varit för hög.

Efter en stunds vila var det dags för middag, och vilken middag sen. Liksom first breakfast, second breakfast och lunchen dagen efter var middagen en härlig buffé. Lite för mätta och en runda 500-hundra senare väntade sängen.

Klockan är 2 och det är dags att stiga upp och äta frukost, tyvärr utan Niklas som dragit på sig en förkylning och blivit tvungen att kasta in handduken. Så utrustade med pannlampa och rejält med varma kläder påbörjar vi de sista 2,5 kilometrarna till toppen. För att inte hinna upp alltför långt innan soluppgången går vi vääädligt långsamt. Tyvärr kommer det in ett stort moln som täcker stora delar av solen men det var ändå en mäktig känsla, och så jäkla häftigt allt var där uppe.

Efter några fantastiska minuter på toppen påbörjas vandringen neråt igen och jag försöker njuta så mycket som möjligt av utsikten. Vi hämtar upp en betydligt piggare Niklas vid baslägret och äter en återigen alltför stadig frukost. Vandringen nedför berget går fint och vid elva-tiden når vi startpunkten som första grupp. Först upp och först ner, det är så det ska vara.

Jag kan inte annat än påstå att detta var det bästa jag gjort på ett bra tag. Förutom den fysiska ansträngningen och de vackra vyerna var det kul att vandra igenom ny terräng. En regnskog bjuder på en helt annan artrikedom än de skotska slätterna. Men jag ska också tillägga att vädret var exeptionellt bra. Det blåste inte mycket, temperaturen på toppen var hela 5 plus men framförallt, det regnade inte, väldigt ovanligt men så himla skönt.

Nästa anhalt blir Labuan och därefter Brunei, det ska bli spännade.

Hemma hos Gunte

Det var 3 trötta pojkar som klev av båten i Manilas hamn på onsdagskvällen. De 28 timmar som personalen uppgett att resan mellan El Nido och Manila skulle ta stämde långt ifrån överens med den verkliga restiden. Efter lite förseningar och en omfattande omlastning på ön Coron blev den totala restiden hela 16 timmar längre än beräknat. Så efter 2 nätter på smala, korta och hårda britsar och med mat bestående av torrt ris och salt fisk var det väldigt skönt att stå på fast mark igen.

I hotell-lobbyn satt Mikael, hans tjej Lani och deras snart 2-åriga dotter, tillika min pyssling Jolina och väntade. Efter en liten uppfräschning på rummet begav vi oss tillsammans med Gunte ut i Manilas kvällsmyller för att inta lite efterlängtad mat och dryck. Någon timme senare sov vi som stockar i mjuka sköna sängar. Följande dag var vi inne i ett stort köpcentrum och kikade innan vi satte i oss en smaskig buffe på en av de många svenskägda restauranger på Filippinerna. Några kilo tyngre satte vi oss på bussen norrut jag kände redan efter mindre än ett dygn att Manila inte var något för mig.

Hittills hade nästan alla husen jag sett på Filippinerna varit enkla boningar som snarare liknade ruckel än bostäder. När vi gled in genom vakten till Mikaels radhusområde möttes vi av något helt annat. Lugna gator och fina nybyggda hus var man inte direkt van vid. Jag kan bara konstatera att livet som Mikael lever på Filippinerna långt ifrån liknar hans svenska.

Allt flyter på, vi är ute och glider med Novan samtidigt som Gunte stolt visar upp alla fördelar som finns i hans andra hemstad. Vi yngre killar passar på att sola och bada lite vid poolerna till ett stort koreanskt hotellområde innan vi åter vänder hemåt. På kvällen äter vi en utsökt grillmiddag signerad Lani. Aftonen avslutas med kortspel och några kalla Red Horse.

Morgonen därpå sätter sig Niklas, Rikard och jag oss på bussen mot havet. Vårt mål är turiststället Subic. Subic hade förvisso en helt okej strand och flera barer men 2 nätter här var tillräckligt. Vi bodde på ett svenskägt hotell som till min och Niklas stora glädje sände engelsk fotboll. Så här på andra sidan jorden har sporttittandet blivit lidande och jag hade så gärna sett all spännande skidåkning som just nu pågår. Tyvärr blev inte fotbollsmatcherna något lyckopiller för oss. Liverpool förlorade och Niklas somnade ifrån Arsenals match.

Än av middagarna åt vi på ett annat svenskställe. På menyn fanns flera klassiska svenska rätter såsom Bruna bönor med fläsk och Pytt i panna. Maten var helt ok men menyn var något alldeles extra. Man kan ibland skratta när invandrare gör bort sig när de gör sina menyer. Den här menyn var i en klass för sig när det gäller språk och stil, den var ju dessutom skriven av en svenskfödd person.

Nu har jag sagt adjö till Niklas och Rikard, till Gunte med familj och sitter nu i Kota Kinabalu och väntar på att mina vänner ska ansluta. Men mer om Boreno nästa gång.

El Nido

Vågorna drar försiktigt in över stranden. Jag sitter vid ett bord på hotellets bar och blickar ut över havet där små fiskebåtar guppar i takt med vågorna. Jag vrider huvudet och ser en näst intill öde strand. Här och var ligger några turister och solar, några läser och på baren brevid sitter ett par och smuttar på en juicedrink. Detta r El Nido, en filippinsk pärla, ett paradis för den som vill komma bort från stress och stora hotellkomplex.

El Nido är en liten by i norra delen av ön Palawan i västra Filippinerna. Att så få turister hittar hit kan endast bero på svårigheterna med att sig hit, vilket även vi fick erfara. Förvisso finns en liten flygplats här och det går en liten båt till Manilla, men annars är det flyg till Puerto Primcessa och sedan 9 timmar på lokalbuss eller i hyrd minibuss som gäller. Sparsamma som vi är tog vi lokalbussen , vilket i sig var en upplevelse. Enligt svenska mått var bussen lämpad för 30 personer, här trängdes 60 personer med rissäckar, DVD-spelare och tuppar i små lådor. För att få plats fick några stå andra åka på taket. Den stackars bussen som knappt orkade uppför backarna drabbades även av punktering, vilket försenade ankomsten en del.

I El Nido har vi verkligen hittat ett bra boende. Hotellet ligger på stranden, med egen dusch och toalett, frukost inkluderat för 400 peso per man. Visserligen är frukosten inte överdrivet stor men det är ändå rätt fint att sitta där, 5 meter fran havet när solen sakta vaknar upp.

Hungriga behöver vi inte heller gå. Till lunch brukar det allt som oftast bli en hemlagad gryta med dubla ris för 50 peso = 7,5 kr. Det bästa middagsstället är helt klart en liten fiskresturang där man får peka på vilken av de nyfångade fiskarna man vill ha grillade eller tillagade på önskat vis. Priserna är lite högre, 250 peso = 37,50kr för en halvkilosfirre, men gott är det. En dag försökte Niklas utmana mig i att äta hamburgare, det gick sådär för han. Det var lite David mot Goliat och Goliat vann. Anton 10 - Niklas 4,5.

Inte heller vädret är att klaga på. Förvisso har det inte varit klarblå himmel varje dag, och en dag regande det till och med, vilket också var rätt skönt. Har ingen koll på temperaturerna, varken på land eller i vattnet men frysa behöver man verkligen inte, men utan att det blir obehagligt. Vi har uppskattad vattentemperaturen till närmare 30 grader och det skulle väl även få dig att bada Pappa.

El Nido är inte bara att sola, bada och spela kort i baren. Här kan man också dyka eller åka ut på island hopping, där man får se några av alla fina strändera i området. Eller kan man göra som vi, hyra kajaker och åka ut på egna äventyr. Kajakturen gjorde vi tillsammans med ett mycket trevligt spanskt par som Niklas och Rikard träffat tidigare under resan. Turen var helt fantastiskt, dels var det jättekul att paddla kajak, men ännu bättre var matpauserna på de öde stränderna, men bäst av allt var ändå snorkelturerna bland alla vackra fiskar, sjöstjärnor och koraller, det var som att simma i ett sagoland.

En annan utflykt vi gjort, även den av fysisk karaktär var att hyra mountainbikes. Tidigt på morgonen trampade vi iväg med fyllda matsäckar. Cyklarna rullade på fint över de betonggjutna vägarna och vi kollade intressant in den filippinska landsbygden. Vägen övergår till grusväg med stenar modell stor. Solen stiger sakta på den blå himmlen och allt blir plötsligt betydligt jobbigare. Tillslut kommer vi fram till den första anhalten. Med hjälp av guide vandrar vi genom djungelliknade skog, fram till ett sprudlande vattenfall. Här tar vi oss ett välbehövligt och svalkande dopp. Innan vi begav oss mot El Nido igen spanade vi in en varm källa, med betoning på varm. Hade hoppats på ännu ett bad men det var alltför hett.

I morgon går båten mot Manilla och El Nido-äventyret är över. Har ju inte sett så himmla mycket i mina dagar, men denna plats tillhör definitivt en av favoriterna.

Hong Kong

Visst hade jag förhoppningar om att Hong Kong skulle bli mäktigt, men jädra vad häftigt det var. Trots att jag bara var här i knappt 4 dagar blev intrycken många. När man vandrar igenom Hong Kong-ön och blicken riktas mot skyn och man får se den ena jättebyggnaden efter den andra, kan man inte annat än imponeras. Ibland går man förbi ett 15-våningshus och tänker, bara 15.

Förutom alla skyskrapor bjuder Hong Kong också på fashinerande kultur. Kinesiska tempel med buddistmunkar och människor som utför religiösa riter var något mycket sevärt. Som avslutning på resan besökte jag idag världens största Buddhastaty i brons utomhus, lite tufft. Desvärre firar man nu Kinesiskt nyår och därför kom det massor av kinesiska turister till staden , vilket gjorde att jag totalt köade i cirka 4-timmar. Tack vare nyårs-firandet fick jag se ett präktigt fyrverkeri i fredags och jag tror att upplevelsen här blev större tack vare allt folk.

Nu ska jag checka in, Phillipinerna väntar och det ska bli kul att träffa Niklas och Rikard.

Höstterminen i Glasgow

Trots att jag bara var i Glasgow i 4 månader hann jag med att göra en hel del. Många av uppleverserna är oförglömliga och tiden här får högsta betyg. Jag ska försöka delge mina intryck av Glasgow och Skottland i en lite mer faktabaserad version.

Transport

Glasgow är en lätttillgänlig stad och en flygbiljett hit behöver inte kosta mer än en hundralapp. Ett alternativ till Prestwick Airport och Glasgow Airport är flygplatsen i Edinburgh som endast ligger en timme bort. Kommunikationerna mellan städerna är bra och det är enkelt att resa med både buss och tåg. Priset för en bussresa är cirka 6 pund enkel resa och 10 pund med tåg. Biljettpriset kan dock reduceras kraftigt om man bokar via internet.


Staden

Glasgow är kanske inte den vackraste staden jag besökt, men den är långt ifrån den skitiga industristaden som man tidigare har hört talas om. Tillskillnad från Edinburgh där slott, kyrkor och gamla fina byggnader duggar tätt, liknar Glasgows statsbild mer en världsstads. Framförallt är det i de centrala delarna som utvecklingen kommit längst, och här hittare du de största galleriorna och den bästa shoppingen, som sägs vara topp 3 i Storbrittanien. Är man mer kulturintresserad ska man definitivt ta sig till West End. Kelvingroove Art Museum med tillhörande park är väl värd ett besök liksom Glasgow Universitys ståtliga byggnader. Runda sedan av dagen med en öl på en av pubarna på Ashton Lane.


I Merchant City bodde på 1800-talet stadens toppskikt och många av byggnaderna är från den tiden. Resturang- och pubutbudet är stort och här hittar du även de lite mer exklusiva affärerna.


I närheten av Merchant City ligger stadens katedral och Glasgows äldsta hus. Är man vid katerdralen ska man defenitivt ta sig upp på kullen där kyrkogården ligger. Många maffiga gravar och monument samt en fin utsikt över staden är vad kullen bjuder på.

I området ligger också parken Glasgow Green och glashuset Winter Garden/People Palace. People Palace är ett musuem som skildrar Glasgows invånare genom historien och i Winter Gardens växer palmer och andra exotiska växter.

För den morgonpigge kan jag rekomendera en promenad längs floden Clyde och beskåda när solen reser sig över Science Center. Här finns också en variant på operahuset i Sydney och en stilfull bro. Science Center är Glasgows motsvarighet till Universeum och riktar sig främst till den yngre publiken.

Sport

I Skottland kretsar det mesta om rugby och fotboll. Om Edinburgh är rugbyns huvudstad är Glasgow fotbollens. Landets främsta klubbar Rangers och Celtic kommer bägge från Glasgow och rivaliteten är enorm. Genom åren har hårda striden utspelat sig mellan engelskvänliga Rangers och irlandvänliga Celtic. Gillar du fotboll bör du gå på en match, och som svensk lär du bli väl omhänsdetagen av Celtic-fansen. Henrik Larsson är fortarande kungarnas kung i staden. Väljer du att inte besöka själva arenan kan du göra ett besök på någon av stans otaliga pubar och se en match där. Engagemanget bland supportrarna är en fröjd att beskåda.

Uteliv

Glasgow är en riktig drömstad om du gillar pubar och nattklubbar. Ölen är för det mesta väldigt billig och stämningen är allt som oftast på topp. Skottar är ett öppenhjärtligt folk som gärna bjuder på en rolig historia eller två, vilket kan vara väldig kul om man hör vad de säger, dialekten är inte helt lättförstådd. Pubar finns överallt och öltapparna går varma alla dagar i veckan. Även nattklubbarna har öppet de flesta av veckans dagar. Som student gick vi alltid till klubben Common på onsdagar och ABC på fredagar. Bägge ställerna har gratis inträde respektive dagar och drickat är billigt. Sauchiehall Street är centrumet för klubbarna och längs denna gata inkluderat parallellgator finns de flesta större ställerna.

Skolan

Det finns flera olika Universitet i Glasgow men de två största är Strathclyde och Glasgow. Själv gick jag på Strathclyde University som håller till i nordöstra innerstaden, 5 minuters gångväg från stadens centrum. På universitetet trängs många olika inriktningar och här studerar allt ifrån ingenjörer, lärare och jurister. Generellt håller varje avdelning till i ett eget hus men lektionerna kan vara utspridda ibland. Några av skolbyggnaderna är riktigt risiga på utsidan, men insidan är vanligtvis fräsh och lektionssalarna helt ok. Lärarna använder allt som oftast powerpoint och kursinnehållet är det samma som powerpoint-presentationerna, alternativt finns det ett kompendie att skriva ut. Kursböcker är alltså inget som förekommer i någon större utsträckning, vilket gör att det ibland blir svårare än vad det egentligen är.

Skottlands natur

Har du möjlighet att resa runt i Skottland ska du självklart göra det, naturen är beundransvärd. Bästa sättet är att hyra en bil och göra en roadtrip, men busstrafiken är okså helt ok. En klassisker är en resa runt Loch Lomond, upp en sväng i högländerna, kanske förbi Fort Wiliam och sedan ner mot Edinburgh. Har ni mer tid över är öarna på västkusten att rekomendera. Många anser att Isle of Mull och Isle of Skye är Skottlands vackraste platser.

Gillar du att vandra har du verkligen kommit rätt. Vandringsleder finns överallt i högländerna och för det mesta är kullarna lättbestigna och der tar normalt 2-3 timmar att gå uppför dem. För den vardagliga turisten kan jag rekomendera Ben Lomond vid Loch Lomond.

Är du i Skottland måste du också passa på att spana in några av alla gamla slott, de finns hur många som helst. Och sist men inte minst besöka ett Whiskey-destilleri. Destillerier finns i stort sett överallt, framförallt i norr och många av dem erbjuder rundturer och provning av Skottlands nationaldryck.

Funderar du på att åka som utbytesstudent eller bara besöka Glasgow och Skottland? Sluta fundera, boka biljett och åk!

Adjö Glasgow

Det känns allt lite vemodigt att behöva konstatera att vistelsen här i Glasgow nu är till ända, eller rättare sagt, det känns jävligt vemodigt. Imorgon bitti lyfter planet som definitivt sätter punkt för en alldeles fantastisk resa. En resa som egentligen började redan förra våren, då det stod klart att det var jag som blev Chalmers utbytesstudent på Strathclyde University.

Tiden här Glasgow har gett minnen som sent kommer glömmas. Studentpubarna på onsdagarna, FIFA-turneringarna hemma på studentboendet Andrew Ure Hall och vandringarna uppe i högländerna är något som jag definitivt kommer sakna. Om någon timme går jag ut för att säga adjö till några av mina bästa vänner under tiden här. En sista pint öl kommer bli ett bra avslut på vistelsen här.

Tyvärr blev inte studieresultaten riktigt vad jag hoppats på, men när jag blickar tillbaka på tiden här så tror jag det kan kvitta. Jag är ändå nöjd med min prestation här de sista två veckorna. Så småningom kommer en riktig sammanfattning av Glasgow-äventyret men nu är det dags att säga adjö. Hej då Skottland!

Tentaperiod

Skinkan och köttbullarna satt som en smäck och hela jullovet var en stor fröjd. Många av livets härliga ting fick upplevas under de knappa 3 veckor jag befann mig i Svea rike. Det spelades brädspel, kort och bowling det isfiskades och det åts mängder med mat och sist men inte minst ett antal pingpong-matcher på det gamla bordtennisbordet som dammades av lagom till jul. Men när man hade som allra trevligast var det dags att åka tillbaka, och detta utan att ha gjort det skolarbete som planerats, illa. Bättre blev det inte att mitt flyg tillbaka till UK blev inställt. Men efter mellanlandning i London med en natt på Stansted Airport kunde jag tillslut komma fram till Glasgow förra fredagen.

Och det var direkt in i hetluften som gällde, även om temperaturen i rummet låg runt 10 grader. Plugg till förbannelse har det varit sedan dess och mer ska det bli. En vecka kvar tills eländet är över och alla mina 6 tentor är skrivna. Tidigare idag skrev jag min fjärde tenta denna vecka och efter en risig inledning på examinerandet har flytet kommit igång och det känns helt ok. Nu är det 6 dagar till nästa kraftmätning och ikväll tar jag en välbehövlig pluggpaus.