torsdag 12 augusti 2010

Over and out, här är sista meddelandet från Bergen, iallafall för den här gången. Imorgon bitti rullar det iväg, tåget mot Oslo, resan mot Sverige och Göteborg. Norge-äventyret lider mot sitt slut och intrycken från vår västra granne är många. Sommaren 2010 har givit ett helt nytt kapitel i mitt liv och erfarenheterna, liksom uppleverserna har varit många, väldigt många. Men nu är den sista lunchen i kantinen äten och den sista kundordern plockad. Jag har sagt adjö till blockflöjt-Nils och till Frode Spilde, mycket speciella herrar minst sagt. Lite vemodigt har jag också sagt hej då till Mats och Fares som varit mina bästa vänner på jobbet.

De två sista veckorna har varit ganska lugna och några större händelser har inte skett. Kanske är det så att när hjärnan ställt in sig på att något drastiskt kommer ske(sommarlovet börjar, semestern börjar mm)vid en viss tid så ställer kroppen in sig så att man börjar längta framåt. Det jag vill säga är att trots att jag haft det väldigt bra här så ska det bli skönt att komma hem igen.


Detta kommer jag sakna:
  1. Kantinen(Matsalen). Väldigt mycket mat och väldigt god mat och väldigt bra mat, dessutom billig. Anton har ätit med nöje!
  2. Naturen. Löpturerna uppe vid Tarlebovattnet har varit magiska. Turerna på fjällen, ute på öarna och vid fjordarna ska inte heller glömmas bort.
  3. Utdelningarna. Mera mat, datumvaror som jobbet delar ut till de anställda har fyllt magen på kvällar och helger. Åt väl närmare 50 liter jordgubbar till exempel.
  4. På delad fjärdeplats kommer fisket, jobbarkompisarna och den disciplinerade träningen.
Detta kommer jag inte sakna:
  1. Vädret. Det kunde ju varit sämre men riktigt fina dagar har varit lätträknade. Sällan har temperaturen varit över 20 grader.
  2. Bilköerna. Under de första tre veckorna och under de sista två har bilköerna från jobbet varit gigantiska. Ofta tar bussturerna över en timme, tur att man samåker halvvägs.
  3. Kjell. Lagrets bessewisser som alltid ska vara bäst på allt. Klagar på det mesta och mumlar så man inte förstår. Det var längesen jag slutade ta den mannen på allvar.
Snakkes når eg kommer til Glasgow. Hade

Inga kommentarer: