Anton i ett rum fyllt med damer

Idag har Anton varit hos frisören, tro det eller ej. Jag är ju inte känd för att ha regelbundna besök hos barberaren, men jag har under en längre tid känt att kalufsen varit lite för vildvuxen. Så idag satte jag ner foten och begav mig till AlanEdwards salong på Wilson street. Det var en för mig ganska stor salong och det var säkert 30 kunder där inne samtidigt som jag, alla tjejer, eller merparten var väl i och för sig tanter. Som tur var var det tre manliga frisörer där så helt ensam var jag inte. Upplägget i salongen var något nytt för mig. Istället för att traditionellt sitta och vänta på en stol till det är ens tur, flyttades man här runt bland olika stationer. Först så bestämmer man vilken frisyr man vill ha, sen tvättar man håret, dricker lite kaffe och när en klippstol är ledig sätter man sig ner och själva arbetet tar sin början.

Salongen var en slags skola där många unga frisörer fick tips och hjälp av två äldre och mycket erfarna frisörer. För att nybörjarna ska lära sig behövs hårmodeller och här kommer jag in i bilden. Läraren använde mig helt enkelt som redskap för att visa hur man klipper. Och klippkonsten som hon visade upp var något jag aldrig sett förut. Först kände hon på huvudet och kollade hur håret växte sen var det ett systematiskt tillvägagångssätt där inte ett hårstrå blev fel. Rätt kul att faktiskt, synd bara att besöket tog 2 timmar! varav 1,5 timmes klipptid, det skulle du gillat va mamma? Resultatet då? Jag blev ju av med cirka 1 kilo hår och det var ju bra. Frisyren var kanske inte riktigt i min smak men jag är ändå nöjd.

Efter frisören tog jag mig ner till Celticshopen och införskaffade 5 stycken matchbiljetter till matchen mot Aberdeen. Äntligen är det alltså dags att se de grönvita på riktigt.


Nu har alltför lång tid gått av dagen, dags att plugga lite.

Skottar och fotboll

Nu har jag upplevt mitt första Old Firm, derbyt mellan Celtic och Rangers. Jag har hört sångerna, jag har sett arenan och alla tusentals supportrar. Tyvärr hade jag ingen biljett, så matchen upplevdes på den lokala puben, vilket inte var så bara. Trots att jag aldrig kom in på själva arenan var besöket en magiskr och jag är glad att jag var där före matchen och inte efter, eftersom hemmalaget Celtic förlorade.

Stämningen på puben var även den något jag aldrig upplevt tidigare. Helt knökfullt med lätt berusade skottar som visade upp en inlevelse utan motstycke, speciellt när Celtic gör 1-0 på den blåa ärkefienden.

När vi svenska supportrar förlorar en match blir vi sura, griniga och vill helst av allt bara gå och lägga oss. Detta fenomen existerar inte här. Vinner ett man matchen så super man, sjunger och dansar. Förlorar man matchen så super man, sjunger och svär. Så vill du lära dig svära på engelska ska du lätt gå till en brittisk fotbollspub.

Efter matchen så spelade jag själv lite fotboll. Återigen var platsen Glasgow green och återigen var vädret alldeles utmärkt. Kvalitén på spelet denna eftermiddag var betydligt högre än förra gången det begav sig. Många av de dåliga spelarna uteblev och istället kom flera nya riktigt bra spelare. Dessvärre hamnade alla bra i ett lag och jag fick återigen tampas med ett gäng egotrippade idioter. Det passningsskickliga motståndarlaget utnyttjade effektivt de stora ytorna och luckorna i vår defensiv, men resultatet blev förhållandevis jämt.

Nu ska jag tydligen spela poker. Undra hur detta ska gå...

Det susar...

i öronen. Det är inte klokt vad hög musik de spelar på de där nattklubbarna. Jag begriper faktiskt inte varför de gör det. Är det för att visa att de har feta högtalare eller vill dem helt enkelt inte att man ska kunna prata med varandra. Jag gjorde en liten iakttagelse igår och det var att folk skriker inte längre i kompisens öra om de vill säga något, nä de skickar sms.

Trots den höga ljudnivån var The Garage helt ok. Flera olika dansgolv, många barer och en jäklar massa människor. Anledningen till att det just blev denna klubben var att det var grannen James födelsedag och garaget var tydligen hans favoritställe.

De grönvita har börjat sjunga på vägen utanför, vallfärden mot Celtic Park har börjat. Årets första Old Firm går av stapeln 12:45 lokal tid, och visst är det en lite speciell stämning i staden, en dag som denna. Båda lagen har hittills full pott, så matchen i dag visar verkligen vilket lag som är nr 1 i staden. Själv kommer jag se matchen på puben nere på gatan tillsammans med alla andra biljettlösa. Efter matchen bär det återigen av mot ett soligt Glasgow Green. Det är dags att knyta skorna och lira lite boll igen och vad det verkar kommer uppslutningen bli något större idag.

Pluggandet har små smått börjat trappas upp och nästa vecka tar vi ett steg till. Tyvärr är det lite, eller ganska mycket frustrerande att lärarnas undervisningsmaterial är så bristfälligt. Att utifrån föreläsningsanteckningar försöka lösa några uppgifter är i princip omöjligt och utan färdiga lösningar blir det inte lättare.

På väg hem igår kväll upptäcker jag en lååång kö på gatan. Min första tanke var att de ville in på nån club eller nåt. Det skulle dock visa sig att det var taxikön. Ett ganska bra och rättvist system som jag inte sett i Sverige tidigare. Dock verkade det som att de längst bak skulle få vänta ett bra tag innan de fick hoppa in i en taxi. Så frågan är: Är vi svenskar för snåla för att ta taxi; Är skottarna lata; bor skottarna väldigt långt borta och att bussarna inte går dit; eller är det så att det är många gånger fler människor ute på Glasgows pubar.
Svaret är nog inte entydigt utan en blandning av de olika alternativen.
Nu ska vi ut i solen!

Bilder från Ben Lomond

Vandringen uppför Ben Lomond var inte särskilt lång och utsikten var i princip densamma hela tiden. Av denna anledning blev fotograferandet inte prioriterat, så speciellt många bilder blev det inte. Här är dock några av dem.

Svarta kossorna gick och betade på sluttningarna.

Som jag nämnde innan var vandringsleden full av folk.

Vad är bättre än att ta sig en kopp fika på toppen.

Denna utsikt uppenbarade sig först uppe på toppen.

Riktigt branta stup var det på östra sidan.

Loch Lomond kunde man se hela vägen upp och hela vägen ner.

Ben Lomond

Fredag kväll: Anton känner sig hängig och har ont i halsen.
Lördag:
07:00: Anton stiger upp och känner sig något bättre.
08:30: Busslasten med över 100 internationella strathclydestudenter lämnar Glasgow.
10:00: Färjan lättar ankar och puttrar ut på Loch Lomond.
11:00: Vandringen startar, Anton känner sig inget vidare.
13:00: Anton når toppen på Ben Lomond som nr1. Anton mår mycket bra!

Tänk vad lite lite frisk luft kan göra susen. Ärligt talat var jag tveksam om jag verkligen skulle klara av att genomföra klättringen, än mer tveksam att jag skulle fixa det i den " snabba gruppen". Nu gick det som tur var väldigt bra och det var kul också. Utsikten var fantastisk där uppe, 974 m.ö.h och vädret helt ok. Det enda negativa var att det inte kändes så mycket vildmark. 100-tals personer längs vandringsleden, som för övrigt var utmärkt, gjorde att det mer kändes som en promenad på stan.

Väl hemma var det bara att hoppa in duschen, äta sig en hamburgare och korka upp. Två trevliga "flatpartys" senare kände jag mig färdig och idag är jag nöjd att jag stannade där. Nu blir det sängen, så jag orkar med hela dagen i skolan i morgon= en knapp timme.

Spela bollen grabbar

"Spela bollen grabbar" från 1971 är förvisso en fantastiskt bra film om Johansfors IF och samhället Broakulla. Men detta inlägg kommer varken handla om Holger Jarl eller svettiga omklädningsrum, däremot ska det snackas fotboll. Platsen är Glasgow Green och liksom vid mitt förra besök i parken tittade solen fram. 12 män från 8 olika länder, alla med kärleken till fotbollen som gemensam nämnare slöt upp. Ingen var ju direkt dålig men saker som spelförståelse och taktisk kunnande verkar inte riktigt ha slagit igenom i vissa länder. Förutom en av skottarna. några fransmän och en portugis ville alla framåt till varje pris, ofta på egen hand. Passningsspel och speluppbyggnad var de inte så familjära med, och helst ville de slå långbollar upp på en ensam forward. Dessa nämnda spelare var också otroligt målkåta. Trots att målen endast bestod av två väskor som stolpar så försökte de skjuta i alla lägen, ofta högt och så hårt de kunde, så målvakten fick springa 100 för att hämta bollen. Men men, kul var det i alla fall och nästa vecka smäller det igen.

Igår var det onsdag och som vanligt var det pubträff för alla internationella studenter. Puben för aftonen var Crystal Palace och stället var helt ok, om man ville ta sig en öl eller två...eller sex. Aldrig någonsin har jag varit i närheten av att köpa sex öl ute på krogen, men igår blev det visst så. Då tror ni säkert att det sved i den snåle smålänningens plånbok, men väl hemma kunde jag konstatera att budgeten för hela kvällen endast var åtta pund(88 kr), fantastiskt.

Läraren i Renewable Energy System var sjuk idag och tre timmar av undervisning blev istället tre timmar ledig tid. Så för andra dagen i rad hade jag inga lektioner. Hoppas verkligen läraren i Spaceflight Mechanics kommer i morgon.

Nu blir det en liten sväng till puben.

Ny Design

Som ni ser har bloggen bytt utseende. Jag kände på något sätt som det behövdes en uppfräschning. Jag gjorde ett försök, eller rättare sagt flera försök. Ambitionen var hög men ju mer jag försökte, ju värre blev det. Istället för att skapa något flashigt och elegant eller enkelt och stilfullt blev det snarare en mix av en massa skit. Det där med design är nog inte riktigt min grej. Nästa gång ska jag försöka mig på en lite enklare väg.

YES, idag tittade den fram. Molnen skingrade sig och himlen öppnade upp sig, solen är tillbaka. Detta firade vi med en löprunda i Glasgow Green, härligt. Parken visade upp sig från sin bästa sida och höstfärgerna kom till sin fulla rätt i solgasset. Nu hoppas vi på fler soldagar så löpning i solig park inte bara blev en engångsföreteelse.

Imorgon är det tisdag och tisdagar brukar vanligtvis betyda lektioner mellan 09:00-16:00, utan lunchrast! Tur att Dr Nash är i Kina och 3 timmars föreläsning övergår i ledig tid.

Nu tar vi kvällen.

Träning

Lägesrapport:

Mätt....check
Rastad...check
Utvilad...check
Påläst...not check

Sammantaget en mycket nöjd Anton som kan konstatera att även andra veckan gått galant. Förhoppningsvis blir det lite sting i kurserna nästa vecka och då blir det nog ännu bättre. Ibland är det lite frustrerande eftersom det gårs igenom så pass lite varje vecka i de olika kurserna. 2 timmar föreläsning i veckan är ju inte riktigt vad man är van vid. Men nästa vecka ska handledningstillfällena börja och då blir nog uppgifterna lite mer konkreta.

Igår kväll gick jag tillsammans med några franska vänner till sporthallen för att lira lite basket. Alla som känner mig vet ju att jag i alla fall har förutsättning för att vara en bra basketspelare. Efter gårdagens urladdning kan jag lungt konstatera att det var sista basketträningen för min del. HELT SJUKT VAD BRA DEM VAR! Stora tjocka serber, kineser på 1,50 och spinkiga afrikaner, alla var grymma. Det positiva med träningen, förutom motionen var att jag upptäckte att det spelades fotboll på andra sidan av hallen. Så därför söker jag mig nästa vecka till sporten jag faktiskt utövar. Länge leve fotbollen.

BBC lovade sol idag och ett sådant tillfälle kan ju inte gå till spillo tänkte jag. Ut i den "friska" luften med kamera och hela kittet. Istället för sol och värme låg tjocka mörka moln över staden och några bra bilder blev det inte. Promenaden slutade 5 kilometer bort i West End och på Kelvingrove Art Gallery and Museum. Av mina fyra museumbesök hittills var detta det klart bästa. En väldig massa fina djur (uppstoppade förvisso men ändå) och de historiska föremål drog till sig min uppmärksamhet, konsten gjorde de inte.

Det blir nog en runda bort till West End ikväll igen, men för en helt annan anledning.

Bilder

Första bilduppladdningen. Först ett axplock från Glasgow, därefter från vandringen i Glencoe. Tyvärr var väderförhållande sisådär i Glencoe och bilderna därefter.

Glasgows katedral

Glasgow Necropolis(kyrkogården)

Ingången till Glasgow Green

People's Palace

Staty på George Square

Det blev mycket svartvitt den hår gången. Nu Glecoe

Lördagens uppgift

Det var bäckar och forsar överallt. Efter en helg här förstår man varifrån de kommer.

Nere dalen samlades alla forsar upp i en stor flod.

På väg nerför från första toppen.

Definitionen på in i dimman?

Självklart avslutas dagen med en pint öl. Här en Guinness.

Glencoe

Strathclydes University Mountaineering Club har varit ute på årets första resa. Brusande forsar, porlande bäckar och en jäkla massa berg, detta är Scottish Highland och platsen är Glencoe. 6 skottar, 3 britter, 1 tyska, 1 schweizare och så en svensk lämnade på fredagskvällen storstadsmyllret i Glasgow och satte kurs norr ut. Efter 3 timmar svängde minibussen av från den lilla vägen och in på en ännu mindre väg, 5 kilometer senare var vi framme vid helgens övernattningsplats. Stugan var inte särskilt stor och inte särskilt modern(läs Yggesryd), men alldeles perfekt för ett gäng vandrare.

Lördag:
Efter en enklare frukost var det äntligen dags att påbörja min första vandring i de skotska bergen. Berget som stod framför oss var ett av områdets mesta kända och vägen upp var mycket bra. Stigningen var inte särskilt ansträngande, mest beroende på Louise, sköldpaddan. Öknamnet syftar inte på att hon hade en enorm puckel på ryggen eller en jättekort hals utan för att hennes ben rörde sig så otroligt långsamt. Hursomhelst så var det riktigt skoj och efter 6 timmar uppe bland molnen så kände man sig rätt nöjd. Väl hemma var det dags att tvätta bort all svett och smuts. Givetvis gjordes detta i ån utanför huset(samma å som dricksvattnet togs ifrån). Aktiviteterna för resten av kvällen var först att ta några pints på den lokala puben, därefter mat och mys framför brasan.

Söndag:
Dagens berg var ett par hundra meter högre och vi kom precis över 1000 meters gränsen. Tyvärr var inte vandringsleden alls lika bra och de första kilometerna var det vandring i vatten som gällde. När väl stigningen började blev marken torrare och äntligen blev det lite tempo. Jag och Ed lämnade de andra bakom oss och rusade upp de sista 400 meter av berget. Det ända dåliga med den höga farten var att det dröjde nästan en timme innan alla kommit upp och då hade man hunnit bli kall. Men det gjorde inte så mycket, jag var lika glad för det.

Sammantaget har det varit en kanonhelg. Ända dråpslaget har varit vädret och kanske min utrustning. Blåsigt, tjocka moln och en massa regn var inte riktigt vad jag hoppats. Men jag har lärt mig en sak, att med bra kläder klarar du det mesta. Så här är önskelistan för jul. Vattentäta vandringsskor, vattentäta byxor och jacka och en rejäl ryggsäck med regnskydd.

Ska försöka gå igenom bilderna snart så jag kan lägga upp ett par inom kort.
Nu ska det ätas lunch.